Stora Resan

Idag har det gått två veckor sedan starten och vågen visade -5,6kg.

Snart nere på ensiffrigt!
Det går trögt men fortfarande framåt.. -5,1 idag. Nåt hekto per dag, men det räcker inte tycker jag! Måste försöka hinna med lite motion till veckan tror jag  :)  Promenader och 'Just Dance' på Wii kanske gör susen  ;-)

Mätte mig idag iaf..endera har jag räknta fel eller oxå har jag lagt på mig 2 cm runt midjan  ;-)  På höfterna har det försvunnit 3-4cm än, och jag tycker mig faktiskt känna att byxorna sitter lösare till exempel.. Long way to go, men det är i allafall en start!

Funderar mycket på hur det kommer bli EFTER operationen.. Mat rullar mycket i huvudet nu när jag inte får äta nåt  :)  NÄR kommer jag kunna äta "normalt"?, VAD kommer jag kunna äta / aldrig mer kunna äta?
Sen funderar jag också på hur det kommer bli när/om jag gått ner massa kilon? Hur kommer jag se ut? Jag har alltid, alltid varit överviktig. Hur ser jag ut som "normal"? Kommer psyket hänga med eller kommer jag fortfarande känna mig/se mig själv som tjock? Det kanske inte ens kommer fungera!? Överflödigt skinn?

MÅnga frågor men jag är odelat positiv och förväntansfull!! Det kommer bli så bra så  :)

Tycker det går lite trögt nu och alldeles för sakta.. -4,9 stod vågen på i morsen. Jag som var säker att jag hade spräckt 5 kilos gränsen.. Ett par - tre hekto om dagen känns lite...
I och för sig dricker jag alldeles för lite vatten. En halvliter kanske mot de rekommenderade 1,5 liter.. Men det är svårt när man inte får ta ur kranarna osv.
Tänkte att jag skulle ta och mäta mig igen, men har inte hunnit än.

Idag var det jobbigt till middagen.. barnen fick kycklingfileér, ris och currysås.. Jag tänker, fantiserar och drömmer om mat! Att få skära upp den där kalla kycklingfiléen och lägga på en god macka med sallad och god dressing till kanske.. en köttbit med beasås och en fetaostsallad.. MUMS!
Eller att grilla flintastek ute i sommar!!  *dregglar*
Det roliga är ju iaf att jag INTE tänker på sötsakerna.. de saknar jag inte alls på det sättet! Visst, jag skulle kunna käka lite choklad eller annat godis men jag längtar inte efter det på samma sätt som mat - god, nyttig mat!
Framsteg  :)

12 dagar kvar...

En vecka avklarad och vågen visar -4,1kg. Måste ju sägas vara godkänt!?
Ska strax ringa in på kirurgslussen och rapportera.

Just nu rullar det bara på och det är lite med skräckblandad förtjusning som jag inser att det är 15 dagar kvar till operation! 15 små korta dagar.. sen är det verkligen nystart. Börja om från början med mosad mat och yttepyttesmå tuggor  :)  Tror att det kommer gå kanon och jag är faktiskt inte alls orolig. Kanske är för dum för att inse vad som kan gå fel!? Fast det vet jag ju... Men jag anser ju att det inte är nån mening att oroa sig. Det som händer, händer. Inget blir bättre av att stressa upp sig..  :)

Nyss lagt in en ny beställning på fler shakes. De räckte inte så länge som jag trott, speciellt som jag inte kunde äta en av sorterna som jag beställt.. Så nu körde jag på säkra kort  ;)  Choklad och vanilj + en chansning med kaffesmak!

Hoppas på snabb leverans då jag inte är så bra på att planera  :-o

Igår var absolut jobbigaste dagen på hela veckan. Började med att handla när jag var jättehungirg - inte bra! Usch så mycket gott det finns i affären! Men nu är inte känslan "åh, vill ha nåt sött/gott" utan mer "åh, vill ha nåt att äta!" En brödbit? En bit paprika? Grillkorv? Vad som helst...

Kommer hem och det är fredagsmys.. brukar ha goood middag och chips/läsk/godis till bolibompa på kvällen.. Jej. Satt och luktade på den rivna osten till tacosen.. råkade "tyvärr" slinta med lillfingret ner i vitlöksdippen  :-P  Himmel och pannkaka så gott! Men sen blev det chokladshake.. Hör själv hur jag klagar och deppar..dock är det ju mitt eget val. I know! 17 dagar kvar till OP..

Vågen stod på -3,5kg i morse så det är väl okej iaf..

Idag har det faktiskt gått helt okej! Ingen huvudvärk, än..
Mitt problem just nu är ju att jag dricker första shaken innan jag åker till skolan, alltså runt 7. Sen dricker jag nästa när jag kommer hem, vid 12,30-13! Känns lite väl länge..man hinner bli en aning hungrig.. sen blir det en vid 16,30 och en vid 20.. Blir lite konstiga tider.. Önskar man kunde få ta nåt mellanmål på förmiddagen men inte då.. får dricka mycket vatten istället. Nu säger de ju att vattnet är drickbart på Campus igen, men jag vet inte om man ska tro på det riktigt än..

Kan inte låta bli att väga mig på morgnarna, fast man kanske inte ska göra det VARJE dag  ;-)  Imorse stod vågen på minus 1,8kg.. helt okej start.. hoppas det fortsätter i samma fart  ;-)  Hehe, okej.. liiite orealistiskt kanske..

Gissar att man kommer tycka att vilken mat som helst är god efter den här perioden.. :-D  Kanske till och med fiskbullar går ner..  ;-)  Nja...kanske inte riktigt allt.. haha!

Tänkte bara meddela att OM man vill skriva en kommentar eller lite peppande uppmuntran till mig så går det fint om man trycker här nedanför där det står "kommentarer"  ;-)
Alltid trevligt att få se vilka som läser!

Nu har jag snart tagit mig igenom första dagen. 3 soppor har jag hunnit avverka, har en kvar till kvällen. Känns helt okej än så länge. Trodde jag skulle vara skithungrig mellan målen men åtminstone idag så har det gått bra. Beror ju självklart på vad man gör på dagen också så det lär bli värre dagar..
Smakerna är okej, lite bismak men inte mer än man klarar. Hallonsmaken var också helt okej! Dock drack jag den lite för varm..bästa är om både vatten är jättekallt och att pulvret legat i kylen.

Vägde och mätte mig i morse.. det var ju något av en skräckupplevelse  :-P  Ska inte skriva ut här vad siffrorna var, men jag kommer uppdatera med hur många minus det blir efter vägen  :)

Barnen fick pizza till middag..inte ett dugg avis *ironisk som attan*  Dessutom gjorde jag en kylskåpsrensning och slängde gammal mat.. kommer verkligen sakna att äta god mat! Man kommer vara sjukt less på soppa! *haha*  Får räkna dagarna och komma ihåg att det bara är en begränsad period. Efter det här startar jag om med nya vanor..gissar att man kommer njuta av tuggorna på ett annat sätt  :)

Nu är det nära...imorgon börjar soppdieten. Börjar gå upp för mig hur jävla jobbigt det kommer bli. Inte äta NÅNTING alls..inte en brödskiva, frukt eller ens ett glas mjölk.. bara 4 soppor per dag + vatten / kaffe / buljong. Kommer man vara skithungrig för jämnan? Sur som en citron och ständig huvudvärk? Jag måste stå ut de här tre veckorna.. TRE veckor kvar till operation!! Nu är det nära...

I fredags gick jag och handlade inför fredagsmys..kände att det var sista gången (på ett bra tag) som jag kunde köpa med mig nåt gott hem, det var sista gången (på ett bra tag) som vi åt min favoriträtt..kött. Idag åt jag sista middagen (på ett bra tag); pappas köttfärssås... Nu måste jag klara det här.. Nu eller aldrig.

Först ska jag ha en sista kväll med skräpsnacks  ;-)
Imorgon är det invägning / mätning och full fart framåt!

Den här helgen kommer gå i 'njuta av maten':s tecken  :)
Äta gott, dricka gott, äta snask och njuuuta av det som jag kanske inte kommer kunna äta mer på väldigt, väldigt länge.. Gick på affären idag och tänkte på hur det kommer bli. Handla mat och laga till barnen, och själv äta enbart soppor.. billig matbudget nästa månad  ;-)
Köpte årets första och sista semla...Mmmmm...Vi brukar ju kunna äta både 3 och 5 semlor per år, men i år blir det en. Skönt att lämna 'svullar-livet'  :)

Den här bloggen kommer alltså enbart handla om den här stora resan som jag nu har påbörjat, och alla känslor, tankar och allt som kommer med detta.

Många tror/tycker att vi tjockisar gör den här operationen för att få en "quick fix" - att vi slipper jobba nåt själva utan får det fixat bara... Det är inte riktigt så nej.. Jag gör inte det här för att "bli smal och snygg".. jag gör det främst för hälsans skull, jag vet att jag kommer få följdsjukdomar och det kan gå riktigt illa om jag inte gör något åt det! Jag gör det även för mina barns skull. För att de ska få ha en mamma som ORKAR leka med dem, som VILL följa med på aktiviteter och för att inte de ska ta efter samma mat och motionsvanor som mig!

Jag ser detta som en nystart. Jag börjar om helt från början. Jag kommer vara tvungen att bli av med mitt sockerberoende - vilket kommer bli ett helvete! Speciellt för alla runt omkring  ;-)
Jag har ingen aning om vad jag kommer kunna äta efteråt, om det överhuvudtaget går bra! Men det måste jag tro, och planera efter. Jag måste göra det här - för att överleva! För mig är inte mat viktigt, jag äter för att jag måste och sällan för att jag är sugen. Det är sockret som är boven här hemma och framför allt läsk. Men just nu känns det bara SKÖNT att fr.o.m. måndag är det helt slut! BORT med det gamla livet. Jag kommer inte att sakna det!

Jag är inte speciellt orolig. Jag funderar mest på hur det kommer bli medan jag dricker sopporna..vilket humör kommer jag vara på (knappast bra  :-P ) och efteråt - kommer exvis huden att hinna med eller kommer det se för jävligt ut? Återstår att se..
Människor runt omkring mig är mer oroliga än vad jag är... visst, jag har sett både de det gått väldigt bra för och de som det verkligen inte gått bra för.. så jag är medveten om att det är stora risker! Men jag måste ta dem. Jag tror fullt och fast på att det kommer att gå bra!
Än är det nog lite overkligt. Ska jag verkligen få hjälp ut ur det här skalet som varit min kropp i så många år. Jag kan inte ens föreställa mig som mer normalviktig.. kanske når jag inte ens dit, men mindre kommer jag ju att bli.. mitt mål är absolut inte smal. Jag vill gärna ha lite former kvar, men på en mer normal nivå.
Skräckblandad förtjusning  :)

Jag är en 26-årig tjej som hela mitt liv varit överviktig - okej, tjock. Vikten har stadigt ökat och efter 2 barn hade man ju något att skylla på också.. Ett par gånger har jag lyckats gå ner ganska många kilon för att senare gå upp dem igen. Varje försök ( och de är många ) så är man otroligt motiverad till en början! Men när det går sakta sakta och man känner hur j*vla långt man har att gå så är det lätt att det planas av.. till slut orkar man inte ens försöka längre. Självförtroendet i botten och hoppet är minimalt.

Som barn hade jag reumatiska besvär i knäna vilket gjorde att jag sällan var med på gympan på skolan - det ledde också till att jag blev rent ut sagt lat, och ju större man blir ju svårare blir det med motion. Simning är det som fungerar bäst för lederna, men vem vill sätta på sig en baddräkt när man ser ut som jag!?

Idag är konditionen noll och matvanorna usla. Jag har haft högt blodtryck sedan 12-årsåldern som jag medicinerar för.
För några år sedan började jag höra talas om att folk gjorde Gastric ByPass-operationer. Någon frågade mig om inte jag kunde tänka mig att göra en sån, men jag sa blankt nej! Inte behövde jag nån hjälp inte, jag klarar mig själv! Kan själv! Efter några år till så insåg jag att jag inte alls kommer att klara det själv. Jag behöver faktiskt hjälp! Hjälp att starta om mitt liv, börja från noll. Nya vanor, nya mål, nytt liv.

Augusti -09 tog jag kontakt med Hälsocentralen första gången, berättade att jag ville göra den här operationen och att jag funderat länge och väl innan jag bestämt mig. Läkaren jag pratade med tyckte inte alls att jag skulle göra den, jag var på gränsen vad gäller både ålder och vikt!? Den som träffat mig vet att jag ligger inte på gränsen viktmässigt... Hon tyckte att det var SÅ mycket risker och nästan alla fick komplikationer. Jag fick i allafall börja med att träffa dietistsköterskan på HC och det var ju ett onödigt möte i mina ögon.. det tyckte egentligen den sköterskan också eftersom jag redan vet VAD man ska äta, ATT man ska motionera osv. Det är inte det som är mitt problem. Vi kom i allafall fram till att hon skulle berätta för läkaren att jag fortfarande var intresserad av en remiss och jag började vänta....och vänta....

I mars ringde jag läkaren igen och frågade om hon skickat remissen!? Nej, det hade hon inte gjort. Hon hade helt enkelt struntat i mig! Det blev en del tjafs men till slut gav hon med sig och skickade den. I augusti (?) var jag in och träffade kirurgen och jag hade förberett mig för att strida! Men han var väldigt förstående och tyckte absolut att jag var en perfekt kandidat för operationen. Ingen tvekan där inte! Så i oktober var jag på gruppmöte för att få mer information, och sedan fick man anmäla sig om man fortfarande var intresserad. Självklart!

Jag hade väntat mig att det skulle bli framåt april-maj någon gång, men så igår så ringde de från kirurgen och erbjöd mig ett datum; den 8 februari! Wow! Så snart!? Blandade känslor, men självklart tar jag chansen!
Jag ska alltså börja med flytkost på måndag - samma dag som skolan börjar. Det här blir en prövning. Det kommer bli tufft, men nu börjar min resa!  :)